lindaso

Nu har pappa varit dålig ett tag, så det har varit dålig sömn och oroligt hela dagarna men det överlever man faktiskt. I söndags när jag kom hem från Skogstorp och från innebandyn så hade pappa varit ganska tröttoch dålig på dagen. På natten hörde jag hur han var uppe stup i kvarten och gick på toaletten och andades väldigt tungt. I måndags var jag ju hemma från skolan som vanligt så jag fick gå upp på morgonen och se hur det var, jag behövde knappt fråga, det räckte att bara kika in i sovrummet och direkt ringa till sjukvårdsupplysningen och få bekräftelse att åka ner till akuten. Det känns dumt att säga men det känns ganska vanligt att göra såhär även om man inte gör det jätte jätte ofta men det är ju jobbigt i vilket fall. Vilket ansvar man har egentligen och har haft alldeles för länge, det har jag fått höra flera gånger men så är mitt liv jag är nöjd med det och det går inte ändra på i efterhand.

Tillbaka till måndagen.. Hon på andra sidan av telefonen tyckte vi skulle åka in så hon faxade papper dit och vi var välkomna, men pappa kände inte likadant, för en gångs skull behövde man inte tvinga dit honom, skönt att kunna vara överens om vissa beslut ibland (även om jag hade gjort som jag ville ändå) Men pappa kände även att han inte riktigt skulle fixa att sitta i bilen, så jag ringde ner så vi fick en ambulans, inte någon snabb variant men bara för att han kände sig tryggare. Väl inne på akuten så blev vi omhändertagna ganska fort, skönt!

Efter några timmar eller efter många timmar och många prover och påsar i armen blev vi förflyttade till infektionsavdelningen för att de skulle fortsätta leta efter vad som var fel troligtvis influensa eller någon slags urinvägsinfektion. Eftersom han ändå skulle stanna några dagar åkte jag hem för jag var så hungrig så jag höll också på att behöva sjukhus. Väl hemma så var det nästan som vanligt förrutom pappa då men det var arbete med alla rallyn och innebandyavslutningar och saker. På tisdagen fick vi reda på av pappa att det hade varit dåligt på måndagskvällen, de hade fått plocka upp en narkosläkare och en sköterska från intevsiven för eventuell förflyttning dit och se vad som var på tok. pappa var ganska dålig och säger att han var helt borta men som tur väl är repade han sig tillslut och fick ligga kvar på avdelningen. Det är lite konstigt att vi inte fick reda på någonting när dethär hände, nu blir det ju att man inte kan lita på dem så mer. Sen gick dagarna och det blev varken bättre eller sämre de kom fram till att det var någon slags urinvägsinfektion så nu fick han antibiotika som gick direkt på den infektionen. Tillslut har infektionen gett med sig så mycket så han har fått komma hem men trötthet och jobbig andning sitter fortfarande kvar så vi hoppas det går tillbaka till det "vanliga" igen men han är hemma iallafall.

Idag var det sista dagen på min praktik och det har varit en superbra tid, ibland inte lika roligt men så är det ju på ett arbete, livet är inte alltid som en dans på rosor. Men jobbar ju fortfarande där några dagar så det är bra att jag inte blir utan det helt. Men nu blir det mycket tid på rally och projektarbete, ska väl lösas det också.

Imorgon ska jag passa Lovelia några timmar sen blir det stallet och sen troligtvis lottdragning på kvällen med poker och grejer. Erik ska till Simrishamn på första grustävlingen som C-förare så jag hoppas att det går bra, han var jätte nervös men det ska väl bara vårda gott hoppas jag. Jag kommer sitta på nålar som vanligt men tur det finns internet!

På måndag var det två år sedan jag och Erik blev tillsammans, vi brukar inte "fira" så mycket men det blir väl något iallafall!

Nehe du ska jag få lite andra saker gjorda så måste sluta nu, jag avslutar med lite rallybilder och på Eriks största fan som är nere i Simrishamn för att kolla när han kör!

Kalle är Eriks(eiks) största fan som har kollat på måånga tävlingar!