lindaso

Börjar bli riktigt jäkla trött på dethär nu. Och nej jag håller inte på att ta livet av mig. Men det är jobbigt riktigt jobbigt. Jag går i skolan mina tre timmar per vecka, resten av tiden måste jag vara personlig assistent åt min pappa, säga du får inte göra si eller så du måste göra det, stig upp ur sängen nu, gå och ät, skjutsa hit och dit mm. Jag säger en sak han gör en annan. Jag vet att min pappa troligtvis kommer läsa detta och ta åt sig av det, men vafasen ska jag göra kan inte prata om det med någon för alla tycker att jag måste vara så snäll och beskedlig och ta hand om min pappa det är så synd om honom. Och naturligtvis är det det, men jag! Jag då, som måste gå i detta varenda dag, få se när min pappa inte kan ta sig ur sängen, gång efter gång ringa ambulansen/sjukhuset för att han inte mår så pass bra som han ska. Alla andra, kusiner, syskon, vänner ja alla kan gå undan och nästan försöka förtränga att detta är så passens som det är. Men det är bara att stå upp och göra det jag ska. Just nu känns det inte ens kul att komma hem längre eftersom jag är hemma större delen av dagarna. och nu jobbar jag inte heller på onsdagar så veckorna ser i regel ut såhär nu: